att förstå sig på allt omkring mig just nu. Jag vet knappt ibland vad jag heter, inte av att jag är full eller så utan att det blir för mycket.  Jag älskar honom, ja det gör jag MEN jag kan inte ge honom den kärleken eller den närheten han vill ha. Jag vill ge mig själv en chans att bearbeta saker innan jag kan släppa in någon annan till mitt sällskap. Jag verkligen hatar mig själv i vissa lägen. Den minsta lilla motgången som kommer ger jag nästan upp. Förlåt! Men om jag hade stannat kvar hos honom just då, då hade det nog inte varit såhär bra mellan oss just nu fast vi inte är tillsammans. Till en viss del vill jag ge honom en chans nu, men det är fel! Jag känner det på mig.