Det spelar ingen roll vart jag är, med vilka eller hur jag mår så tänker jag på det ibland fast jag inte vill. Det går emot min vilja. När jag kommer in på rätt bana igen tvärvänder det och går mot svarta hålet. Vänder och vrider så allt är allas andras fel fast det är fel på mig, hur jag tänker och ser på allting. Jag har världens bästa mamma, pappa, helt otroliga kompisar och världens bästa pojkvän men ändå så är jag inte riktigt nöjd med det jag har?! Endel av sakerna här i livet känns inte riktigt riktiga, som om jag lever i en bubbla och inte kommer åt det där som jag verkligen vill ha. Men ändå kan jag inte sätta finger på det jag saknar. Men en sak är säker, jag älskar min pojkvän & det kommer jag stå fast vid i vått och torrt.