En resa på 100 mil startar med ett steg

Har skrivit det tidigare att det har vait lite jobbigt hit och dit nu under juni månad. Jo jag vet att nu är det juli till och med snart augusti. Så egentligen är det inge bra för mig att sitta för mig själv och fundera på saker och ting som har passerat, men som sagt det händer ibland! Allt som har hänt vill jag bara glömma och aldrig mer kolla bakåt, men endel saker som man gör eller säger påminner så grymt mycket om det som har hänt! Mina tårar kommer så (o)passade fram när man minst vill ha dom i ansiktet. Ingen har sagt att det är lätt med livet, man får ta sitt kast och leva vidare! Ingen kan nog förstå hur lycklig jag är just nu, ingen kommer nog få veta det för det går inte att förklara med ord!

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback