Ta´t lungt! Sakta i backarna..
Trodde verkligen inte att det skulle gå såhär långt för er/din del. Det är så jag blir mörkrädd.. Jag vill verkligen försöka igen, men jag vet inte hur eller när jag ska ta steget vidare. Jag är verkligen rädd att om jag försöker igen så skiter det sig så blir allt bara mer svårare för mig att ta steget ifrån allt. Nöjd kan man verkligen inte säga att jag är men jag är jävligt nära på att bli det med tanke på hur allt ligger till med nära och kära. Här står jag i en korsning med två val. Ett, gå tillbaka till jonathan och fortfarande veta att mina underbara vänner finns här för mig eller två, gå min egna väg och både förlora jonathan och mina vänner. Låter som att jag det inte finns något alternativ egentligen, men i hela verket är allting så mycket svårare. Hjärnkontoret är för tillfället ur funktion.
