Dagarna bara traskar på som förut. Skolan startar imorgon, ganska skönt faktiskt! Rutinerna kommer fram igen. Nu är det bara att man ska komma in i dom igen.

---

Jag försvinner, min ork finns inte längre. Tack, tack! Det är ditt fel. Jag ser knappt ljuset längre. Den lilla strimlan som fanns finns inte längre. Ljuset som tändes släcktes fortare än ögat!

Jag förstår inte ens hur du orkar. Allt är så patetiskt! Jag gråter, gråter floder av att du är som du är. Jag saknar dig!

Men det kanske inte du förstår som med allt annat?

Du är för självsäker. Du tror att du är bäst, men i sanningens läge så är du sämst!

Jahapp.. Det va allt för mig. Jag återkommer!

Puss & Kram