Denna natt var också hemsk. Har inte sovit sååå bra?! Men nu på morgonen/dagen har det blivit lite mer timmar.
Sitter hemma hos jonathan just nu, han är påväg hem. Tårarna trycker på och väntar på att få komma ut.
Jag vill inte det, men tyvärr så kommer det bli så ändå..
Jag nästan skäms, jag känner mig naken. Det känns som om att alla kollar på mig när jag går förbi dom. Som om det är något fel på mig?

Hatar att vara ledsen, arg, och besviken. Känner mig inte hel på det humöret. Jag är en såndär glad och sprallig person. Men just nu vill jag bara gräva min egna grav och hoppa ner och aldrig mer komma tillbaka.
Mitt hopp om dig är väl över. Över för alltid. Du vill det iallafall - låter det som!

Nu ska jag få i mig något att äta, om det går?!

Peace!