Finns inga ord.
Varje kväll som går kommer alla tankar fram. Jag känner mig falsk, låtsas som om allt är hur bra som hellst. Men egentligen är allt skit, jag mår piss.
När jag skrattar eller låter glad känns det precis som om att jag försöker lura alla. Jag saknar honom!
Det gör ont i mig för varje dag som går, när jag ser honom med den andra tjejen. När han skriver att han ska sova, vara eller göra något med henne. Där kunde jag ha varit? Men istället får jag leva vidare alldeles ensam.
Dom få dagarna jag har fått träffat honom har varit alldeles underbara. Då känner jag mig hel. Men sen när vi skiljs åt vet jag att hon står och väntar någonstans på honom.
Det tar kol på mig!
Vet varken in eller ut. Hade så mycket planer med oss, som jag inte själv kan ro i land själv. Det krävs två för det. Mina tankar och frågor kommer aldrig att bli besvarade. Det är något jag vet - alla vet. Så jag får helt enkelt packa min väska och leva vidare med alla dessa frågor.
Nu vet ni att jag lever, men mår bra? Nej det gör jag verkligen inte. Känner knappt mig själv längre.
Peace!
