Inget är som jag trodde. Allt känns bara så overkligt. Jag vill stänga igen mina ögon och nypa mig själv i armen och se att nej detta va bara en dröm. Aldrig att något kommer bli som vanligt igen. Du finns bara i mina drömmar nu mera.
Känslan som jag har obeskrivlig. Rösten säger vänd dig om och gå. Jag vill inte det! Jag vill stanna här och invänta dig. Jag vet att det är fånigt, töntigt, barnsligt.. Men jag älskar dig som jag älskar mig själv. Du betyder mer än vad något annat gör. Det känns så bortkastat att säga när jag inte vet vad jag kommer få för reaktion..

Inget kan göra detta annorlunda.. Det är som det är, jag gråter! Ett bra datum blev ett dåligt. Kan fortfarande inte förstå. Det är så overkligt. Jag saknar dig!

Hela min dag är förstörd. Min planering gick i bitar - krasch. Skulle ha jobbat idag, men jag vet inte om jag är så sugen på det. Kommer gråta floder så fort jag är själv. JAG HATAR MIG SJÄLV.. Jag säger till mig själv att det är bara mig jag kan skylla på, men varför? Det är inte jag som har valt att ta steget.
Nu blir det ganska mycket för mig.

Peace!