Ingen sömn på 24 timmar och här sitter jag än. Jag vågar inte somna! Klarar inte av alla tankar omkring allt.
Som jag har försökt och säga till herrn - "det går inte att glömma någon över en dag som man har levt med över 2år". Tydligen är det lätt för honom - verkar det som!
Jag vet tyvärr inte. Han säger inget till mig. Emot mig är han kall, dum och dryg.
Jag har själv vart i den sistsen han sitter i just nu, med just honom. För mig tog det 1½ månad att hitta tillbaka. Det var tunga veckor för både han och mig.
Jag kan verkligen inte påverka honom på något sätt, det är han själv som får välja. MEN jag blir bara mer och mer sårad och ledsen när han håller på såhär.
Han ber mig dra, glömma mig och vad allt heter.. Han har även kläckt ur sig att han inte älskar mig?! Då har han tänkt på detta LÄNGE. Dessutom är han med en annan tjej. Det är väl inte grejjen.
Men han beter sig illa emot mig när han pratar med henne eller ska va med henne.

Jag står kvar på samma ställe och trampar. Han tyckte jag var grymt kompissjuk. Det kanske va ganska bra på ett sätt att jag va med mina vänner så pass mycket så nu har jag dom runt om kring mig nästan dygnet runt.
JAG ÄLSKAR HONOM - JONATHAN! Men tyvärr verkar det som om han har hittat ny, men han inte säger något..
Det är som om jag måste lista ut det själv.

Ni som känner och vet hur jag är, vet att jag brukar äta hela tiden eller åtminstonde vilja äta. Men nu, nu är mat och sömn det sista jag tänker på. Får knappt i mig något.
Konstigt att jag gnäller på att jag är svimfärdig? Men allt tar emot. Jag känner att detta kommer före.
Mina tankar går till honom konstant.
Hunden då kanske några av er tänker? - ja, det är ett problem vi två försöker lösa på bästa sätt.
Jag vill självklart ha honom. Men om det verkligen inte funkar med tanke på att jag går fortfarande i skolan och kommer göra det efter sommaren. Jag jobbar helger och sen bor jag fortfarande hemma. Nu ska jag även flytta in i stora huset, bor just nu i en stuga på tomten. Det kan bli lite jobbigt att ha honom inne när mamma och hennes kille inte gillar det så mycket!

Elvis, han är inte ens 1½ år och har redan haft för många ägare. Så enligt mig borde han få somna in och få springa på dom gröna ängarna om det är så att vi inte kan lösa det på något sätt.
Okej, jag vet att det låter fel. Men det är inte bra att dom har för många ägare, det kan lätt bli fel!

Nej usch, nu har jag skrivit av mig en hel del.
Om några timmar/ikväll hoppas jag på att må lite bättre. Jag vill inte gråta mera!



- den första bilden jag hade av honom, hans rumpa. I början på april -08. Dagarna efter han kom hem ifrån sin resa till kina.

Det gör ont i kroppen bara att jag tänker på att det är slut, det är över på riktigt! Visst, ibland har väl tanken slagit mig bland att det skulle vara skönt att vara själv. Men jag vill inte vara själv, jag vill vara med honom.
Vi hade en del planer ihop - det sprack kan man säga!

Vi kanske va helt enkelt för lika? Men jag hoppas den tiden kommer tillbaka, att han hittar tillbaka till mig. Vi känner varandra som innan och utan. Det är han jag älskar.



- vill bara blunda och hoppas på att drömmen spricker. Jag vill tillbaka till denna tid.

Nu ska jag kolla på tv, försöka glömma allt för en stund.

Peace!