Dagarna går så sakta nu när man bara går och tänker hela tiden. Känns som om tiden står stilla.
Jag är så ledsen. Min framtid, min älskling bara försvann. Försvann så långt bort så jag inte kan se det igen.
Inget är sig likt - du är där och jag är här.
Jag vill bara spola tillbaka tiden och försöka se vad som gick snett. Allt detta känns som ett stort skämt.
Börjar bara gråta när jag tänker på allt!

---

Mina ögon känns sombetongsäckar. Magen är som ett stort eko. Jag kan inte äta eller sova. Vill bara krama om dig och känna mig trygg.

Just nu sitter jag hemma och väntar på mat. Senare hade jag planer, men dom sprack. Fast dom kan komma tillbaka lika fort igen.
Får se helt enkelt!



tittade på gamla bilder, åh! Jag vill ha tillbaka den tiden.

Peace!