Ja precis, så känner jag mig.
Det tar emot när jag vaknar, kollar mig i spegeln och sen klär på mig. Det är inte jag, jag lever i någon annan persons bubbla. Mår så jävla dåligt, kan fälla en tår när som hellst vart som hellst & för vem som hellst. Okej, det kanske låter som om att jag behöver allas uppmärksamhet men det är en viss persons uppmärksamhet lite mer. Jag vill se mer att jag blir älskad.
Menmen, jag sitter på jobbet och skriver recept igen. Jag blir så hungrig, haha.
Men nu ska jag fortsätta.
Puss!